Så här i coronans droppsmittande tid, då detta känns än mer relevant att belysa, har jag ett obestridligt behov av att sätta ljus på ett mänskligt beteende som jag observerat bli mer eller mindre normaliserat. Denna banala tingest är i min mening ett symptom på mänskligt förfall och ett samhälleligt moraliskt fördärv!
Överallt snyter människor ut sitt snor ut i den allmänna sfären – vår gemensamma omgivning.
VART JAG ÄN VÄNDER MIG och vart jag än går ser jag människor som snyter sig – utan näsduk. Det vill säga rakt ut i luften. Håller för ena näsborren och snyter ut ur den andra. Överallt snyter människor ut sitt snor ut i den allmänna sfären – vår gemensamma omgivning. Tanken på hur mycket snor som hamnar lite överallt är hisnande – och nu är det inte risken för coronaspridning jag valt att fokusera på utan den här tidens totalt jagcentrerade mentalitet.
Detta beteende är enligt mig en samhällssjukdom som vittnar om en aningslös egoism, bristande empatisk förmåga och avsaknad av hänsyn till andra människor. När blev vi så egoistiska? När gick vårt annars så civiliserade och välutvecklade samhälle tillbaka till detta medeltida beteende? När blev vi grottmänniskor igen?
Snälla nutidsmänniska, bevisa att vi kommit längre, att vi utvecklats. Skaffa en näsduk och ta ansvar för ditt eget snor.
Agnes Lundin