När man betraktar, låt säga de yngre än 30 år, ute på allmänna gator, torg och i kollektivtrafiken verkar merparten stirra på något i sin smartphone. Det spelar ingen roll om personen i fråga just åkt buss i 30 minuter oavbrutet spanande i sin telefon så visst sjutton åker den upp direkt när båda fötterna är på fast mark och bligandet fortsätter.
Ingenting verkar bekymra den som blint stirrar i sin telefon och kliver rakt över cykelbanor och ut på övergångsställen
Det är ju så att många gånger när man klivit av en buss i staden kommer man ut bland allsköns rörliga ting, men inget av detta verkar bekymra den som blint stirrar i sin telefon och kliver rakt över cykelbanor och ut på övergångsställen. Inte sällan är det när ensamma individer korsar övergångsställen där bilar står nära och väntar på grönt ljus som det stirras extra uppmärksamt i telefonen.
Nu kommer funderingen: är det så att den svenska blygheten och det lite inbundna sättet passar så bra ihop med smartphonen?
Då slipper man se sig omkring, man slipper tilltala någon främmande och man vill helst verka otroligt upptagen.
Det är liksom skönt att kunna stirra på skärmen för annars fattar jag inte vad sjutton som kan vara viktigare i din telefon än att du själv ser dig för på övergångsstället eller när du precis stigit av bussen rakt ut i cykelbanan.
Har nyss rest i Spanien. Där ser man upp, man möter främmande med blicken och man pratar på bussar och telefonerna verkar kunna vara i fickan.
Fån telefon