Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Skoluniform löser ingenting

Att skoluniform skulle minska de växande klyftorna och motsättningar i samhället är en chimär, klyftorna i samhället beror på helt andra saker, skriver Hans-Erich Christenson.

Det här är en insändare. Åsikter och idéer som framförs är skribentens egna. Vill du svara eller har du synpunkter på insändaren? Använd kommenteringsfunktionen under insändaren. Vill du skriva en egen insändare mejla till: [email protected]

Replik till Ericson, 2/10

Återigen kommer en insändare om att införa skoluniformer i skolan som ett effektivt sätt att få samhörighetskänsla, avhjälpa morgonångest, märkeshets, klädmobbning och genusproblematik. Det är en illusion.

Det är bara i ett fåtal fall som kläderna är det stora problemet med mobbning. I Sverige har vi ingen märkeshets vad gäller kläder i sådan utsträckning att det påbjuder ett statligt dekret om lika klädedräkt för alla elever. Men att skoluniform, som Ericson skriver, skulle minska de växande klyftorna och motsättningar i samhället är en chimär, klyftorna i samhället beror på helt andra saker som lön, social tillhörighet och bostadsområde.

Att genomföra en likställighet genom klädseln är bara ett sätt att även i Sverige genomföra en "kinesisk kulturrevolt" där alla skall stöpas i samma form och den personliga integriteten och utvecklingen till kritiskt och fritänkande individer helt ställs åt sidan.

Naturligtvis skall utanförskap och mobbning bekämpas, men det skall inte ske genom någon form av klädes- eller utseendeindoktrinering i skolan. Det kan i stället slå precis tvärtom med ökad segration och mobbning mellan olika grupper på fritiden.

Hans-Erich Christenson