I dag är det internationella mansdagen och det finns synnerligen många skäl att uppmärksamma den.
Ett av dem är mäns psykiska ohälsa och mäns våld mot sig själva, mot kvinnor och mot barn.
Nästan alla våldsbrott begås av män. Något som inte bara slår igenom vid dödsskjutningar, gängrelaterat våld eller brottslighet utan också när det handlar om sexuellt våld, våld i nära relationer och våld kopplat till idrottsevenemang och huliganvåld.
Varje år tar drygt 1 000 pojkar och män självmord i Sverige.
Tittar man på våldsextremister – både på höger- och vänsterkanten och i olika religiösa sammanhang är de allra flesta män.
Att mannen ska vara stor och stark, det är normer många pojkar och män fortfarande föds in i och lever med. Det får konsekvenser.
Oftast är det män som är missnöjda med samhället och mår dåligt därför söker sig till extremistgrupper.
Den utbredda psykiska ohälsan bland pojkar och män är ett stort allvarligt folkhälsoproblem som berör alla. Aldrig tidigare har mansrollen diskuteras som nu, och det är fantastiskt. Men allt för sällan om villkoren och tillvaron för pojkar och män som leder dem in i våldsspiraler och psykisk ohälsa.
Att mannen ska vara stor och stark, det är normer många pojkar och män fortfarande föds in i och lever med. Det får konsekvenser för deras förmåga att prata om problem och att söka hjälp.
Jag tror vi alla kan vara överens om att detta är riktigt allvarliga problem, ändå tycks många ifrågasätta eller skämta bort den internationella mansdagen. Samhället blir inte bättre om vi skippar ena halvan av mänskligheten, oavsett halva.
Det är tillsammans vi skapar ett jämställt samhälle.
Mariam Ismail Daoud