Den 5/6 läste jag i GP att undersköterskan Agneta Thomasin Svensson inte tycker att språktest inom äldreomsorgen löser problemet. Riktigt så enkelt är det inte. Jag kan inte berätta om alla mina sjukdomar, det är från topp till tå. Till exempel har jag fått två strokes det senaste året. Jag har svårt att röra mig men kan ta mig runt med en rullator hemma. Jag har också väldigt ont i huvudet hela tiden.
Jag har hemtjänst tre gånger per dag, men efter att jag fick covid-19 så får de inte komma in hemma. Men jag har också varit mycket på sjukhus och på boenden och har träffat många som inte kan svenska.
En man som var här i höstas, var från ett annat land. En gång när han kom skulle jag ha två deciliter blåbärssoppa, jag får inte dricka för mycket. Han kom med en stor bunke. Jag hade sagt det jättemånga gånger men han förstod inte. Det var inget fel på personen, han var vänlig, men man är ju helt utlämnad. Jag blir ledsen och förtvivlad.
Man känner sig som ett objekt och blir frustrerad av att inte bli förstådd av de personer som ska ta hand om en.
Man känner sig som ett objekt och blir frustrerad av att inte bli förstådd av de personer som ska ta hand om en. Det är också så många olika som kommer och man vet aldrig vem som dyker upp.
Självklart ska man införa språktest för dem som tar hand om äldre. Många av dem som jag träffar har bott här länge men de kan inte språket och följer inte med i de svenska nyheterna, vilket leder till att de inte kommer in i samhället.
Detta har givetvis med ekonomi att göra. Det är brist på personal och då anställer man även personal som inte kan språket eller har någon utbildning. Jag frågade en av de som jobbar med mig om han vet vad jag har för sjukdomar, det visste han inte.
Pensionär
LÄS MER:Språktest helt fel väg att gå - löser inte problemen i äldreomsorgen