Öppet brev till Ludwig, din mamma och din rektor angående att skolan nekar ledighet för en resa till Singapore.
Spräng skolan!
Nej, självklart ska ingen skola sprängas, men lika självklart ska de byråkratiska fängelsemurarna bytas ut mot ett livslångt världsomfamnande lärande. Under min tid som skolledare hyllades varje elevs möjlighet att lära om alltet och härmed närma sig levandets gränslösa möjligheter.
Aldrig någonsin upplevde vi att resorna blev för många, tvärtom.
Vid riktigt långvariga resor kunde matteboken bli medskickad, men det självklara bagaget bestod i uppgifter att vid hemkomsten berätta för alla oss som lämnats kvar inom murarna: med prylars hjälp, i ord och bild, med hemfraktade gottigheter…
Aldrig någonsin upplevde vi att resorna blev för många, tvärtom. De var för få och alla bjöds inte samma möjligheter. Orättvisan låg alltid på lur.
Titt som tätt reste våra klasser därför hand i hand bortom murarna. Redan på lågstadiet hade vi under en härlig höstmånad tältskola i en skogsbacke. Varje läsår gjorde vi en längre resa: fjällvandrade, tågluffade i Polen, åkte båt till England. Inte så underligt måhända att jag ett kvarts sekel senare ännu har facebookvänner i Hong Kong och på Nya Zeeland.
För, ojoj vad världen är stor och ajaj så förkrympt allting blir när vi inte vågar, när ”nollor” förblir nollor och skolan bygger allt högre murar.
Lars Josefsson
globalpedagog