Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

Långärmade skyddskläder saknas på insändarskribentens arbetsplats. Bild: Magnus Andersson/TT
Långärmade skyddskläder saknas på insändarskribentens arbetsplats. Bild: Magnus Andersson/TT

Rekommendationerna riskerar våra liv

Vi möts av utförliga förklaringar, varför vi som jobbar både dag och natt med konstaterad smitta inte behöver munskydd, och varför det inte finns någon poäng med att testa personalen, skriver Mattias Söderberg.

Det här är en insändare. Åsikter och idéer som framförs är skribentens egna. Vill du svara eller har du synpunkter på insändaren? Använd kommenteringsfunktionen under insändaren. Vill du skriva en egen insändare mejla till: [email protected]

Jag arbetar på en gruppbostad i Angered, för personer med funktionsnedsättningar. Där bor sex unga och medelålders vuxna personer och några av dem är särskilt utsatta för covid-19 genom olika riskfaktorer. Vi som jobbar gör allt för att göra deras tillvaro tillfredsställande och intressant. I vissa fall åtminstone möjlig att acceptera, och ytterligare i vissa situationer – i alla fall dräglig. Det är svårt att leva med flera svåra funktionsnedsättningar i dagens samhälle redan som det är.

Det är ett faktum idag att en medicinskt ansvarig sjuksköterska kan luta sig mot Folkhälsomyndighetens rekommendationer för att själv argumentera mot personalens önskemål om skydd.

För mig personligen har den senaste tidens samhällsdebatt gjort det tydligt att den svenska strategin från Folkhälsomyndighetens sida har vissa brister. Det finns många infallsvinklar, men att beredskapslagren är otillräckliga är alla ense om. Vi som jobbar i "frontlinjen mot covid-19" måste hålla kvar kroppen på personen som hostar rakt på oss när morgonhygienen ska tas om hand, vi gör det med omsorg och förstås frivilligt, men för oss blir Folkhälsomyndighetens strategi och Sveriges bristande beredskapslager en riktigt hemsk verklighet.

Det är ett faktum i dag att en medicinskt ansvarig sjuksköterska kan luta sig mot Folkhälsomyndighetens rekommendationer för att själv argumentera mot personalens önskemål om skydd. Vi möts av utförliga förklaringar, varför vi som jobbar både dag och natt med konstaterad smitta inte behöver munskydd, och varför det inte finns någon poäng med att testa personalen.

Vi som jobbar har accepterat att inte få skyddsdräkt med långa ärmar, eftersom det ändå inte finns några, och för att det går att desinfektera armarna. Samtidigt är personalen uppmanad att göra 24 besök per dygn hos en hyresgäst som är svårt sjuk i covid-19. Flera av dessa besök innebär mycket nära fysisk kontakt.

Det är något som inte stämmer när ledningen för en LSS-verksamhet argumenterar emot personalen i en sådan här situation. Vi vill förhindra smittspridning till våra anhöriga och bland hyresgästerna. Några av oss är själva är i riskgruppen men måste vara på jobbet för sitt eget uppehälles skull. Det finns inga munskydd, det finns inga tester – och det är egentligen onödigt är det entydiga beskedet.

Mattias Söderberg

LÄS MER: Senaste nytt om coronaviruset