Efter valet i höstas blir jag som betraktare alltmer övertygad om att vi i Sverige leds av ett gäng sandlådepartier. Jag ser framför mig en sandlåda med litterära figurer där Tommy (Kristersson) och Annika (Busch) sitter i oklanderliga kläder. Bredvid sitter Pelle (Pehrson) iklädd en kockutstyrsel. Alla ser rädda och molokna ut.
Vadan detta, kan man som betraktare undra? Men så ser man orsaken: Sinnataggen (Åkesson) har fått ett utbrott och med sina spadar dränkt sina lekkamrater i sand! Vi har nog alla sett honom – fyraåringen med hetsigt humör som styr andra barn i sandlådan. De vågar inte säga något annat än ”ja”.
Som när de har gått med på att stoppa bonusen vid inköp av elbil, slopat planerna på höghastighetståg och sänkt reduktionsplikt. Även om det är bra för samhällsekonomi och välstånd, där är fyraåringen principfast: ”Jag tänker inte göra något som andra har bestämt!”
SD vill till varje pris ändra beslut som MP har varit drivande i. MP har drivit flera av dessa frågor för att försöka nå klimatmål och för att rädda något kvar av vår fina planet till barn och barnbarn, men SD anser att det försvårar livet för gemene man och då ska detta bort!
Listan över beslut som SD vill ändra på kan göras lång, men det är inte så lite skrattretande att se på hur partiet styr regeringen! Den är helt bakbunden och fattar märkliga beslut som inte på något sätt gynnar vår möjlighet att nå uppställda klimatmål.
Tanten på bänken vid lekparken
LÄS MER:Tidöpartierna överens om reduktionsplikten – billigare bensin
LÄS MER:Åkesson slår tillbaka: Johan Pehrson förvränger mina ord
LÄS MER:Cecilia Malmströms avhopp kan bli den tändande gnistan