I dessa dagar blir man påmind om hur viktigt det är att ha ca två månadslöner sparade som man enkelt kan komma åt om man drabbas av en personlig kris som till exempel förlorat jobb, sjukdom, skilsmässa eller plötsligt dödsfall i familjen. Detta som en buffert för att få lite handlingsutrymme och kunna härda ut under den mest kritiska tiden.
När man hör företrädare för vissa segment inom arbetslivet verkar det som om undergången för svenskt näringsliv är här redan efter några dagars nedstängning. Trots att statsmakterna lovat göra historiskt enormt omfattande insatser för att så småningom allt skall återgå till, om inte det normala, så i alla fall en möjlig nystart.
I mina öron låter det som motsatsen till ett civiliserat samhälle där alla har samma värde.
Den 22/3 medverkade tredje AP-fondens chef Kerstin Hessius i Agenda på SVT och hon ville i domedagsartat panikliknande termer lyfta frågan om vad ett människoliv är värt. Detta genom att ställa grupper emot varandra. För vad hon nog menade var att om vi självmant kapitulerar inför viruset och låter det härja snabbare och alltså dödar allt fler svaga individer så räddar man andra som kanske tänker ta livet av sig av ekonomiska skäl i krisens efterdyningar.
I mina öron låter det som motsatsen till ett civiliserat samhälle där alla har samma värde.
Är det inte i stället dags att lyfta frågan om att även små företag skall åläggas att ha en ekonomisk buffert för kriser på åtminstone två månader.
Med en sådan ekonomisk ”immunitet” hos företagen hade vi kanske mer sansat kunnat uthärda dessa svåra tider och låta dom som har kunnandet att ge oss den livsavgörande ”medicinska” immuniteten få arbeta i lugn och ro utan dessa tröttsamma påhopp från alla självutnämnda experter.
Men tack finansminister Magdalena och hennes gäng som ”sparat i ladorna” åt oss alla i de goda tiderna
Suzanne Gülich
Läs också: Kerstin Hessius: "Det finns ett ljust scenario – men det är bråttom"