I ett hyreshus i ett litet samhälle i Bohuslän bor flera äldre pensionärer som sedan mer än ett halvår lever i rädsla för en av sina grannar. Grannen har vid flera tillfällen under denna tid på olika sätt fysiskt misshandlat var och en av pensionärerna. Någon av dem har misshandlats mer än en gång, och flera av dem har tvingats söka läkarvård för misshandeln. Grannen uppträder också hotfullt, filmar pensionärerna med sin mobilkamera, hotar dem med så kallad ”skyddsspray”, smutsar ner i trappuppgången och kastar matrester och skräp utanför deras dörrar. Pensionärerna vågar under dagtid inte lämna sina lägenheter om de inte är säkra på att grannen har lämnat sin lägenhet. De sitter därför om morgonen bänkade vid sina köksbord och tittar ut genom fönstret för att försäkra sig om detta. Ibland måste bekanta hjälpa till med detta. Först när grannen lämnat sin lägenhet har pensionärerna möjlighet att med hjälp av kryckor och rullatorer gå till apotek, mataffär, tandläkare, vårdcentral, bageri, bibliotek, till trädgårdsmöblerna för att få lite sommarsol eller till parkeringen för att ta sig en biltur. Om grannen inte lämnat lägenheten, eller om de inte är säkra på detta, har de kommit till den slutsatsen att de inte vågar lämna sina lägenheter. Vissa dagar och helger har pensionärerna över huvud taget inte kommit ut. Bostadsbolag, polis och andra berörda myndigheter är underrättade. Beslut om uppsägning av grannen finns, polisanmälningar har lämnats in och förhör har hållits. Grannen bor fortfarande kvar och rör sig i fritt i området, som om ingenting hänt. Pensionärerna kan dock inte röra sig fritt. Är detta en rimlig ordning?
André
