Jag blev ganska förfärad när jag läste en artikel i GP (27/10) om grannar som är oroliga för att eventuellt ett missbrukarhem ska flyttas till deras närområde. "Vi känner oro för att låta våra barn leka fritt på våra gator om detta blir verklighet", säger en person.
Vad blir nästa steg? Att i finare bostadsområden endast vissa personer får komma in eller bosätta sig? I till exempel USA finns så kallade "gated communities” där man inhägnar hela områden med höga murar, så att inga oönskade kan komma in och störa idyllen. Där kan sedan barnen leka fritt. Är det ett sådant samhälle vi vill ha?
Jag minns min barndom på 60-talet i en mellansvensk småstad. Visst fanns det udda personligheter som troligen hade missbruksproblematik, men jag minns dem som individer som breddade min syn på vad människan är. De var oftast snälla och tyckte om barn, de gjorde oss aldrig något illa.
Stackars barn som växer upp med föräldrar som vill överbeskydda dem på det sättet, vidga era vyer i stället. Att vara människa är att förstå och uppskatta olikheter, vi kan lära av varandra. Det handlar också om demokrati och solidaritet med de utsatta.
Vi är alla människor. Att lära våra barn detta är väl det bästa vi kan ge dem, och då bidrar vi också till att forma ett samhälle med förståelse och gemenskap. Vi har redan alldeles för mycket av motsatsen.
Lars Ljungberg
LÄS MER:Missbruksboende kan flytta till Kyrkbyn – grannar kritiska
LÄS MER:Fack kräver åtgärder efter larm om misär på missbruksboendet Bergsjöhöjd