Nyligen under ett semesterbesök i en mindre stad än Göteborg, men likväl populär och attraktiv sommarstad, fanns det en stor skillnad: frånvaron av så kallade elsparkcyklar. Först noterade jag inte skillnaden men förstod sedan varför strosandet i centrum var så harmoniskt. Inga nedslängda elsparkcyklar att lyfta på benen för eller i värsta fall snubbla på, inga snabbt bakifrån kommande trafikanter som knappt hörs. Människor tycktes klara av att promenera ändå. En och annan cyklade. Det ger dessutom motion och drar inte elektricitet.
Jag är inte emot trafikslaget som sådant men det behöver faktiskt regleras. Företagen som tillhandahåller dessa tjänster lever gott på kommunernas naivitet och generositet med att allmän mark, inklusive cykelbanor och trottoarer, används som ”parkeringsplats”. Och till skillnad från normala parkeringsplatser och cykelställ så utgör dessa slängda fordon en ren fara.
Kanske inte för mig men jag lider med de med olika handikapp, till exempel nedsatt syn, vars trygghet och tillgänglighet till gatorna torde ha försämrats.
En bisak är hur oerhört fånigt det ser ut med fullt vuxna och friska stadsbor som tycker det är kul att åka elsparkcykel. Om några år kommer det att göras parodier på den här eran, lite som de höga enhjulingarna i cyklismens barndom som nu endast förekommer i Chalmerskortegen.
Footwise
LÄS MER:Fler p-platser för elsparkcyklar ökar trafiksäkerheten