Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Insändarskribenten ifrågasätter delar av medierapporteringen från det coronadrabbade Italien. Bild: Cecilia Fabiano
Insändarskribenten ifrågasätter delar av medierapporteringen från det coronadrabbade Italien. Bild: Cecilia Fabiano

Oetiska bilder inifrån sjukhusen

Varför visar public service videoklipp på svårt sjuka från Italien, undrar Karl Åke Bloom.

Det här är en insändare. Åsikter och idéer som framförs är skribentens egna. Vill du svara eller har du synpunkter på insändaren? Använd kommenteringsfunktionen under insändaren. Vill du skriva en egen insändare mejla till: [email protected]

Den tiden vi nu upplever med omfattande global virusspridning medför allvarliga konsekvenser för enskilda, näringsverksamheter och för de samhällssystem såsom vi känner dem.

Värdet av en seriös mediarapportering är mycket central och bidrar i bästa fall till förståelse för händelseförlopp och nödvändiga åtgärder.

I det massiva informationsflödet frodas inslag av allehanda natur.

Jag mår illa av denna typen av obehaglig och helt igenom oetisk journalistik.

Under lördagen fick vi bevittna ett särdeles osmakligt inslag från Italien. Svensk public service visade videoklipp inifrån ett sjukhus i Italien. Inslaget visade på ett närgånget sätt människors nöd där enskilda andades med hjälp av respiratorer och i vissa fall fick intensivvårdsbehandling av sjukhuspersonal iklädda tung skyddsutrustning.

Den ena frågan jag ställer mig är på vilket sätt svensk public service kan motivera att kabla ut detta innehåll i en svår tid och hur detta kan vara i enlighet med allmänhetens intresse och behov av information.

Den andra frågan jag ställer mig är hur det är möjligt att någon tillåts filma i en så tragisk interiör.

Jag mår illa av denna typen av obehaglig och helt igenom oetisk journalistik.

Karl Åke Bloom