Undertecknad har under den senaste tiden haft förmånen att läsa två intressanta, men också mycket skrämmande böcker: ”Familjen” av Johanna Bäckström Lerneby, och ”Gangsterparadiset” av Lasse Wierup. Familjen handlar om klankriminalitet i östra Göteborg, och Gangsterparadiset beskriver gängkriminalitet i allmänhet.
Båda böckerna borde vara obligatorisk läsning för politiker på alla nivåer i Sverige. Man slås av i vilken motvind polisen har fått jobba i många år; åklagare lägger ner väl utförda utredningar i brist på bevis och människor som vågar vittna, senfärdighet från politikerna när det gäller att stifta nya lagar och en allmän resursbrist i den egna kåren.
Man förstår när man läser att Sverige ligger långt efter övriga Europa (och även de nordiska grannarna) när det gäller effektiv lagstiftning mot den typ av brottslighet som gängkriminalitet utgör.
Böckerna tar udden av en myt, nämligen att de pojkar och unga män (det är alltid män) som deltar i gängkriminaliteten är offer som inte har fått någon hjälp av myndighets-Sverige. Tvärtom har många unga erbjudits stora hjälpinsatser som i många fall inte har gett någon effekt. De har återfallit i det kriminella, förmodligen för att det livet upplevs som ett bättre liv än ett vanligt Svenssonliv.
Båda böckerna kan rekommenderas som en väg att förstå stora samhällsproblem i dagens Sverige.
Frustrerad medborgare
LÄS MER:Recension: ”Familjen” av Johanna Bäckström Lerneby