Vi var på en konsert med Rolling Stones och hade stora förväntningar. Vad gäller musiken och artister så uppfylldes alla dessa med råge. Allt var underbart härligt men mitt under dessa virvlande toner hemsöktes jag av en insikt som gav mig en rejäl tankevurpa. Nästan så att jag kände en skräckblandad uppfattning om var vi alla har hamnat i tillvaron.
Publiken hade tänt sina mobiler för att få en ”mysig” stämning, men det var något annat. Ingen av ljushållarna rörde sig, ingen dans, inget klappande i händerna. Bara stela kroppar som höll en ljuskälla i sina händer. Kusligt! Det fanns givetvis publik som dansade och hade kul men de var kanske hälften.
Då förstod jag. De spelade in konserten i sina mobiler. Ljushållarna var i sinnet någon annanstans där det viktigaste var att få ner verkligheten till ett minneskort. Musiken var ett andrahandsval.
Denna nya insikt gjorde ont. Jag tog fram min egen mobil, stängde av den och var nöjd med de fyra foton jag tagit i början av showen.
Är det hit vi är på väg, ett samhälle där vi befinner oss i teknikens och utvecklingens bojor? Där vi inte längre kan dansa till musiken, dela upplevelsen med andra eller bara blunda och njuta. Jag vill inte tro det.
Mick Jagger sa under kvällen att de jobbade med en konsert med avatarer och med förinspelad musik. De skulle då även åter se unga ut.
– Det var ett skämt. Vi kommer alltid att spela live musik och då som äkta människor. Vi har blivit äldre men det är naturens gång, sa han och jag blev glad igen.
Stefan Ström