Det är med stigande förvåning jag de senaste dagarna noterat hur 40-talisterna som grupp betraktat reagerar och agerar i dessa coronatider. Hur man än vänder och vrider på det tillhör de nu samtliga den grupp av 70-plussare som uppmanas stanna hemma. Hur hörsammar de detta på gruppnivå?
Ni har på gruppnivå varken bidragit med mer eller mindre till samhället än vad andra generationer gjort före och efter er.
Ja, inte verkar det vara med så värst mycket ödmjukhet i alla fall. De florerar runt i det offentliga rummet och framhäver sin fantastiska hälsa och vigör samt hur mycket de minsann bidragit till samhället – nu är de indignerade och menar är tacken för deras stora samhällsinsats är att bli inlåst.
För det första, ni blir inte inlåsta, ni blir hemskickade! Det är en viss skillnad. Ni har vispat runt ute i samhället ända sedan ni stod på barrikaderna -68, så det börjar bli hög tid för er att ge plats åt andra nu.
För det andra, ni har på gruppnivå varken bidragit med mer eller mindre till samhället än vad andra generationer gjort före och efter er.
För det tredje, se er omkring! Då kommer ni upptäcka att vi i arbetsför ålder i dessa dagar gör vårt bästa för att hålla smittspridningen nere genom att arbeta hemifrån och dra ner på antalet sociala träffytor.
Kanske är det dags att låta era ungdomsteorier om en mer solidarisk värld nu få praktiskt fäste genom att ni tar ert samhällsansvar.
"70+ är icke det nya 50!"