Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Jag tror inte många av oss hade riskerat vår egen hälsa i dagsläget, menar insändarskribenten. Bild: Christian Flodin
Jag tror inte många av oss hade riskerat vår egen hälsa i dagsläget, menar insändarskribenten. Bild: Christian Flodin

Ni är fantastiska!

Tänk om dessa människor inte fanns, de är fantastiska, skriver Nina Ådahl och tackar personalen på det äldreboende där hennes mamma bor.

Det här är en insändare. Åsikter och idéer som framförs är skribentens egna. Vill du svara eller har du synpunkter på insändaren? Använd kommenteringsfunktionen under insändaren. Vill du skriva en egen insändare mejla till: [email protected]

Äntligen är våren på gång tänker jag och tittar på termometern som är över fem grader denna tidiga morgon. Idag, som är min lediga dag, ska jag nog sätta mig i bilen och besöka mamma. Jag ska ta med mig färska räkor och en bakelse som hon älskar, hon ska också få en stor bukett med frasiga tulpaner. Plötsligt slår mig sanningen som ett knytnävsslag i magen – jag får inte hälsa på.

Som enda barnet, och snart den enda som ringer kontinuerligt till henne, så får jag inte besöka min mamma. På hemmet har flera insjuknat i corona och några har somnat in för gott.

Är det synd om mig? Knappast. Är det synd om mamma? Inte det heller, hon mår bra.

Flera tidningar hänger ut ålderdomshem, personer, slarv och syndabockar. Jag är och förblir tacksam. Mamma var lite febrig i början på veckan och hon blev testad direkt, ingen corona.

Dessa människor som inte har släktband eller är vänner från förr till just min mamma, men ändå riskerar sin hälsa, till och med sin familjs och sina vänners hälsa, genom att ta hand om min mamma.

Är det någon som testar personalen, nej då, bara de som bor på ålderdomshemmet. Tänk om dessa människor inte fanns. Dessa människor som inte har släktband eller är vänner från förr till just min mamma, men ändå riskerar sin hälsa, till och med sin familjs och sina vänners hälsa, genom att ta hand om min mamma. De hjälper till med toalettbesök, dusch, frukost, lunch, middag, kvällsmat. De är i närheten av flera andra mammor och pappor, mor-och farföräldrar som inte kan tvätta händerna eller dränka dem med handsprit och flera hostar och nyser rakt ut. Jag tror inte många av oss hade riskerat vår egen hälsa i dagsläget.

När jag lämnat barnen på skolan åker jag inte till fiskbilen för att köpa räkor, utan köper istället en räksmörgås till mamma, för att underlätta för personalen. Jag köper inte en bakelse som hon behöver hjälp med att äta, utan jag köper en chokladbit, som hon kan äta själv. Jag köper dock tulpanbuketten, men jag köper två, en till mamma och en till personalen. Jag skriver inget kort till mamma, hon kan inte läsa själv längre, men jag skriver däremot ett kort till personalen. TACK! NI ÄR FANTASTISKA, GLÖM ALDRIG DET! Kram från en trygg anhörig.

Nina Ådahl