Linus Wiklander och Fredrika Albertsson, båda från Moderata Ungdomsförbundet Halland skrev på G-P:s debattsida (12/8) om BUP (Barn- och ungdomspsykiatrin). Huvudbudskapet var att mer ekonomiska resurser förespråkades, vilket verkar vara legio då inlägg sker från politiska grupperingar. Men är det verkligen så ”enkelt” som att mer pengar skulle lösa situationen för människor med personliga problem?
Jag tänker då på frågan om hur vårdresultaten för nämnda profession ser ut. Skribenterna verkar ta det för självklart att den är väl fungerande, men vet vi att det är så? I media ser man extremt sällan några uppgifter som pekar på det.
Jag hävdar att vårdens hantering på området i grova drag i de flesta fall utgörs av följande steg; utredning och diagnosticering samt förskrivning av mediciner vars effekter i många fall är ifrågasatta och ofta har biverkningar. Jag hävdar att det på många håll inom BUP föreligger ett fokus på medicinering.
Vissa övriga faktorer som somatisk status (att kroppslig ohälsa kan ge psykiska följder är en välkänd sanning men noggranna somatiska undersökningar görs mycket sällan via BUP), koststatus och social situation, inklusive om det till exempel förekommer mobbing eller osunda relationer – allt detta tenderar att tonas ned eller glömmas bort.
L Andersson, skribent och översättare