Den 12/10 publicerade P3 Nyheter ett instagraminlägg om att Bangladesh inför dödsstraff för våldtäkt där kommentarsfältet fylldes av hyllningar och uppmuntrande kommentarer om att Sverige borde införa detsamma. Naturligtvis är våldtäkt ett brutalt brott som jag personligen ser som ett av det värsta – men nej, säger jag. Dödsstraff är inte rätt väg att gå.
Förstår inte människor problematiken?
Genom att införa dödsstraff, oavsett brott, går vi tillbaka i utvecklingen och backar bandet cirka 200 år. På 1800-talet infann sig den så kallade suveräna makten som grundade sig i en maktutövning som skulle skapa en rädsla hos invånarna genom öppna avrättningar av brottslingar. Foucault, en framgångsrik sociologisk filosof, studerade samhällets maktutövning och insåg problematiken av att skrämma befolkningen med publika dödsstraff på gator och torg. Därmed infördes den så kallade disciplinära makten, som har utvecklats fram tills i dag och grundar sig på idén om att människan ska övervaka sig själv och självförverkligas.
Genom att sätta brottslingar inom lås och bom får de en chans att inse sina misstag och tid att processa brotten. En disciplinär maktutövning leder alltså till att brottslingar i bästa fall kan självförverkligas men förhoppningsvis iallafall inse problematiken i deras ageranden.
Missförstå mig inte, min avsky för våldtäktsmän är enormt. Så pass stort att jag själv kan ha svårt att begripa det ibland. Men genom att införa dödsstraff, backar vi bandet flera hundra år. Vi tar ett steg bakåt istället för ett steg framåt i rätt riktning. Förstår inte människor problematiken?
Laura Vandelin, student vid Kriminologiska Institutet, Göteborgs Universitet