Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Postkontor på Vasagatan i Stockholm 1947. Bild: Pressens Bild
Postkontor på Vasagatan i Stockholm 1947. Bild: Pressens Bild

Livet var enklare förr

Stackars människor, snart är vi robotar allihopa, skriver signaturen Lilla gumman.

Det här är en insändare. Åsikter och idéer som framförs är skribentens egna. Vill du svara eller har du synpunkter på insändaren? Använd kommenteringsfunktionen under insändaren. Vill du skriva en egen insändare mejla till: [email protected]

Jag är en äldre dam som tycker att det var så enkelt att leva förr. Man kunde betala sina räkningar (nästan) gratis på posten eller banken och fick ett kvitto. Vid juletid fick man ränta på bankkontot.

Nu blir det ingen ränta på det banken lånar. Man måste ha kort för att få ut pensionen, vilket kostar pengar. Hutlösa priser för att betala räkningar på post eller bank. Allt ska helst skötas med en dator. Jag har jobbat med datorer förut, men det är så mycket nytt nu att jag inte vågar.

Nu ska till och med bankfacken försvinna där man förvarar viktiga papper och värdesaker. I stället ska man ha säkerhetsboxar hemma, som kanske står emot brand i en timma. Dessutom kommer det att leda till fler inbrott när vi ska ha alla värdesaker hemma. Banken vill inte längre ha kontakt med sina kunder. Och vi kan snart inte betala med nytryckta pengar.

Sen är det alla dessa telefoner som folk går omkring och bär på, krockar med lyktstolpar och mötande, stannar mitt på gatan för att titta på något som plingar till. Alla måste ständigt vara uppkopplade, till och med på natten. På buss och spårvagn glor alla i sin mobil eller pratar högt och ljudligt så alla måste höra.

Stackars människor, snart är de robotar allihopa.

Lilla gumman