Vi gymnasieelever har tvingats studera hemifrån de senaste två månaderna. Samtidigt uppmanas äldre att stanna hemma och undvika offentliga miljöer. Riskgrupper gör inte som de ska och vi får sota för det!
Våra erfarenheter som unga är att äldre gärna lägger skulden på oss utan att se sig själva som en del av pandemin.
Vår vardag, och inte minst våra betyg påverkas av denna situation, och allt för att minska smittspridningen och skydda de äldre. Dag ut och dag in sitter vi isolerade hemma och när vi väl tar oss ut för att gå till exempelvis mataffärer råds vi att hålla avstånd och inte gå i grupper. Man kan inte be unga att stanna hemma för att skydda äldre när de inte tar hänsyn och följer rekommendationerna. Vi anser att andra inte ska ha större rätt att gå i mataffärer än oss, eftersom vi inte tillhör någon riskgrupp. Äldre, som inte borde vara bland folk ger otrevliga kommentarer angående det faktum att de anser att vi är problemet och orsaken till coronakrisen.
Vi, precis som alla andra försöker minska smittspridningen, men vi bör inte ta hela ansvaret eftersom alla måste hjälpas åt för att bekämpa viruset. Alla sitter i samma båt och det som krävs för att motarbeta covid-19 är att vi lägger fördomarna mot ungdomar åt sidan och inser vad man själv kan göra åt problemet.
Våra erfarenheter som unga är att äldre gärna lägger skulden på oss utan att se sig själva som en del av pandemin. Sammanfattningsvis, ber vi er att se vår sida av myntet!
Fyra trötta elever!