Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Fria ord: Kyrkan kan inte uttala sig å medlemmarnas vägnar

Alla medlemmar i Svenska kyrkan har olika åsikter i politiska frågor, skriver insändaren.

Det här är en insändare. Åsikter och idéer som framförs är skribentens egna. Vill du svara eller har du synpunkter på insändaren? Använd kommenteringsfunktionen under insändaren. Vill du skriva en egen insändare mejla till: [email protected]

Biskop Susanne Rappmann menade i söndagens GP att ”Svenska kyrkan” måste ha rätt att få uttala sig i olika samhällsfrågor, att hon ”möter en stor förväntan” om detta (18/7).

Men hur vet hon det? Och vad är då Svenska kyrkan? Nästan sex miljoner svenskar är fortfarande medlemmar i Svenska kyrkan av vilka dock bara en liten minoritet besöker söndagens gudstjänster.

Det är med andra ord andra bevekelsegrunder än de rent religiösa som får folk att stanna kvar i kyrkan, framför allt handlar det om identitet och tradition.

I en värld där förändringarna går allt snabbare känns nog själva kyrkan och kyrkobyggnaden som något som binder oss samman, helt enkelt ett historiskt och kulturellt arv som svenskarna vill bevara.

Alla dessa, passiva, miljoner medlemmar har dessutom olika åsikter i politiska frågor, där finns hela skalan från sverigedemokrater till vänsterpartister. Att ”Svenska kyrkan” alltså skulle kunna gå fram med en egen gemensam ståndpunkt i olika politiska samhällsfrågor faller på sin egen orimlighet.

Att företrädare för olika politiska partier yttrar sig i den politiska debatten ligger ju i sakens natur, att åsikter bryts är ju demokratins själva livsluft. Men företrädare för dessa partier har ju ett mandat, deras medlemmar och väljare förväntar sig att dess företrädare för fram sina åsikter.

Därutöver finns det många andra som ger sig in i samhällsdebatten: professorer, forskare, ledarskribenter, fria debattörer med flera. Men dessa företräder inga andra än sig själva, de torgför sina egna åsikter utan att åberopa sig på några lärjungaskaror.

Det finns givetvis ingenting som hindrar höga företrädare för Svenska kyrkan att uttrycks sin åsikt i olika kontroversiella frågor, men det vore klädsamt att då påpeka att det är vederbörandes egen, personliga uppfattning som kommer till tals. Att ha en hög position i ett trossamfund ger ju inte med automatik en plattform att å medlemmarnas vägnar uttala sig i politiska, världsliga spörsmål.

Lars Söderlund