Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Taha Alexandersson, ställföreträdande krisberedskapschef, Socialstyrelsen och Anders Tegnell, statsepidemiolog, Folkhälsomyndigheten. Bild: Magnus Andersson/TT

Kontroversiellt

Sällan eller aldrig diskuteras Folkhälsomyndighetens roll och uppdrag utifrån ett demokratiperspektiv, skriver Jonathan Röhss.

Det här är en insändare. Åsikter och idéer som framförs är skribentens egna. Vill du svara eller har du synpunkter på insändaren? Använd kommenteringsfunktionen under insändaren. Vill du skriva en egen insändare mejla till: [email protected]

Rådande pandemi har kommit att accentuera en relevant konflikt; vad som är att betrakta som en fråga för politiker respektive tjänstemän. Riksbankens uppdrag och penningpolitikens utformning är exempel på när komplexa frågor hamnar hos experter snarare än politiker.

Detta är kontroversiellt, såväl inom politiska partier som i den offentliga debatten påtalas ofta att vi rör oss emot en teknokrati där folkligt inflytande och demokrativärden åsidosätts till förmån för byråkraternas expertis.

Teknokratiseringsdebatten lyser, i allt väsentligt, med sin frånvaro när rådande pandemi diskuteras. Sällan eller aldrig diskuteras Folkhälsomyndighetens roll och uppdrag utifrån ett demokratiperspektiv. Det är uppenbart att flera olika värden har beaktats när restriktioner och coronastrategi har utformats. Restriktionerna har införts delvis med hänsyn tagen till värden som personlig frihet och ekonomi.

Det är alltså inte bara en naturvetenskaplig fråga utan politiska ställningstaganden ligger till grund för vilka åtgärder som vidtagits. Dessa värderingsbeslut är i stor utsträckning fattade av en myndighet som inte kan ställas till ansvar på samma sätt som politiker.

Jonathan Röhss, statsvetare