Sedan några månader tillbaka får vi frågan i alla matbutiker om vi behöver en plastpåse, som numera kostar sju kronor. Det är mycket pengar tycker vi alla och känner oss därför tvingade att ta med egna kassar. Häromdagen handlade jag, men hade ingen kasse med mig. Den unga kassörskan förslog då att jag framöver skulle ta med mina egna kassar eftersom plastpåsar inte är bra för miljön.
Jag förklarade att jag brukar ha med mig, men här gången glömde jag. Kassörskan fortsatte att prata och sa ”er generation är speciell, och ni som kommer från ett annat land, ni har inte brytt er tillräckligt om att bevara miljön till kommande generationer.” Hon hade säkert rätt i en sak — vår generation är speciell, och själv hade jag hade inte ett särskilt ”miljötänk” på den tid jag levde i Bangladesh.
Ärvda kläder
Kassörskans hårda ord tvingade mig fundera och söka djupt i min egen själ. Då insåg jag vad vi hade:
Vi hade inga plastpåsar när jag var liten, då använde vi lerfat som vi kunde återanvända gång på gång. Vi åkte aldrig rulltrappor eller hiss när vi gick till skolan eller jobbet. Vi hade inga bilar för att förflytta oss några hundra meter. Vi tvättade våra egna kläder för hand och använde aska. Vi hade inga engångsblöjor. Vi torkade våra kläder ute på linor med hjälp av sol och vind.
Vi ärvde kläder från äldre syskon och tänkte aldrig på att ha det ”senaste märket”. Vi hade inte tv eller radio i hemmet, knappt en enda i hela byn. Vi hade inte olika köksmaskiner hemma. Vi använde aldrig elektriska maskiner i jordbruket. Det fanns inte en bensinstation i varje by.
Varken el eller mediciner
Jag såg aldrig någon använda motordriven gräsklippare — gräset skötte vi förhand med kniv. Vi motionerade genom att arbeta och då fanns inte gym med lokaler som drar el. Vi drack vatten från brunnen och från kranen istället för använda plastmugg eller flaska varje gång. Vi fyllde våra bläckpennor med bläck när det tog slut istället för att köpa nya och kasta de gamla.
Vi hade inte ens el när jag bodde i byn, inte heller en massa mediciner eller kemikalier och inte data eller telefon. Men kassörskan hade säkert hade rätt, jag hade inte ”miljötänket” då.
Rahman Mridha, Solna