Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Vincent Yu

Kina kommer aldrig att ge sig

Om tio år kommer det tyvärr inte finnas mer västerländskt i Hongkong än i Peking, skriver Thomas Glücksman.

Det här är en insändare. Åsikter och idéer som framförs är skribentens egna. Vill du svara eller har du synpunkter på insändaren? Använd kommenteringsfunktionen under insändaren. Vill du skriva en egen insändare mejla till: [email protected]

Efter att just ha återkommit från Hongkong kan konstateras, att medias bild av staden och verkligheten skiljer sig på ett fullständigt absurt vis. Förutom runt kvarteret Polytech, syntes varken polis eller militär någonstans i staden.

I söndags var det lokalval. Många journalister och andra ”förståsigpåare” hade varnat för nya protester, men vi västerlänningar underskattar kinesernas beslutsamhet. Inte tillstymmelse av varken studenter eller bråk.

Resultatet i valet var naturligtvis nedslående för Kina, men på intet sätt överraskande. Ett spel för gallerierna. Tyvärr kan nu efter drygt tjugo år konstateras att Kina successivt tagit och tar bort allt mer av det brittiska.

Det är förståeligt, att ungdomarna protesterar mot utvecklingen, men det är en kamp de inte kan vinna

Om tio år kommer det tyvärr inte finnas mer västerländskt i Hongkong än i Peking. Det är förståeligt, att ungdomarna protesterar mot utvecklingen, men det är en kamp de inte kan vinna. Kineserna lägger inte fingrarna emellan när de har bestämt sig för något. De sitter inte med armarna i kors för att efter några år komma och urskulda sig med att ”vi var nog lite naiva...”.

Det är skandal att UD alltjämt avråder från att åka till Hongkong. Dessa välbetalda tjänstemän förlitar sig tydligen enbart på media.

Staden lider svårt ekonomiskt på grund av avsaknaden av turister och affärsmän orsakat av medias ovederhäftiga rapportering från vad de kallar en ”krisgszon”, som i själva verket är den vackraste blandning av öst och väst i Asien, en pärla som tyvärr sakta mals ner, inte av studenterna utan av Kina.

Thomas Glücksman