I samband med internationella mansdagen den 19 november fylldes sociala medier av statistik som påvisar hur många procent av brott som begås av just män. Män försvarar sig. De tillhör inte den procenten. De är inte ”alla män”
Denna text är till er. Till er som är de snälla killarna, som sköter hushållet, som tar hand om och arbetar för och försörjer era familjer. Till alla er som inte ofredat tjejer, som inte gick över gränsen då ni dansade tryckare, till er som inte ens fick dansa tryckare.
Till alla er som känner er kränkta och orättvist omtalade när statistik visar att män står för flest brott och våld mot medmänniskor.
Till alla er, bra killar, har jag en önskan.
I stället för att känna er kränkta och orättvist omtalade önskar jag att ni faktiskt talar.
Prata med varandra. Prata om varför. Varför måste killar vara tuffa?
Varför är man som kille född till att vara tuff? Varför är det ibland svårt att sätta ord på känslor?
Varför är man ”bög” när man visar känslor? Varför blir man så arg ibland så man vill använda våld för att få ut ilskan? Är det ilska? Eller kan det vara sorg? Rädsla?
Varför är man som kille född till att vara tuff? Varför är det ibland svårt att sätta ord på känslor?
Går det att, via kommunikation, få ur sig sina känslor i stället för att vi ska behöva känna rädsla inför er? Vi vet inte vilka män som är ”inte alla män” när vi går hem på kvällarna.
Kan ni sätta er ner och prata med varandra? Upptäck varandra och skapa en grundtrygghet hos varandra.
Kan det bli början? Början på att fler män blir ”inte alla män”?
Emma Lööf Björnram