Vad är det för fel på politiker? När intog de den attityd och det sätt som framgångsrikt avskärmar dem från vanligt folk? Tror de på fullt allvar att de tv-sända, tålamodsprövande debatterna ska övertyga någon om något? Inbillar de sig i sina rosiga drömmar att dessa debatter skapar klarhet om något, att den har förmågan att skapa en syntes mellan medborgarna och politiken?
En debatt mellan våra politiker visar på ett kraftfullt folkförakt och ett mentalt korsdrag hos debattörerna. Den senaste kändes, som vanligt redan från början lika upphetsande som paketsorteringen på Postnord.
De bevisar också oupphörligt att även tungan är en muskel.
Med det ordflöde en politiker förfogar över är jag övertygad att de alla skulle kunna beskriva hur stor fisk de tog utan att ta upp händerna ur fickorna. Politiker är verkligen överdriftsvarelser. De bevisar också oupphörligt att även tungan är en muskel. Man blir så trött; deras debattmanus skulle utgöra en prydnad på vilken sopstation som helst.
Det sägs att det aldrig ljugs så mycket som före ett val, under ett krig och efter en jakt. Låt mig lägga till, under en politisk debatt. Det vore banne mig trevligt om något så främmande för politiker som gott omdöme, mognad, intellektuell resning och respekt för väljarna dök upp när de avhandlar läget i landet. Men ack, det är nog att hoppas på alldeles för mycket.
Den senaste debatten i tv blev precis som vanligt, ett ogenomträngligt flöde av ordmassor där löften och beskyllningar rann som vatten genom ett sargat durkslag. Det var en debatt som hade lika mycket karisma som en näve grus och det slutade inte helt oväntat som Hoagy Carmichael sjunger på skivan The Jazz Craftsman; ”Some days there just ain’t no fish”.
Aller