Konstnärer på Konstepidemin är oroliga över att Fastighetskontoret kommer att öka hyrorna rejält från och med juli. Det kan bli upp till det dubbla.
Konstnärer på Konstepidemin är oroliga över att Fastighetskontoret kommer att öka hyrorna rejält från och med juli. Det kan bli upp till det dubbla. Bild: AnnaCarin Isaksson

Jag trodde inte att Göteborg skulle angripa Konstepidemin

Jag gråter över Göteborgs själ som tycks mig fördärvad och förstörd. Som slaktas och säljs ut, bit för bit. Som förråds av de som borde värna stadens särprägel och rika liv, skriver Fia Adler Sandblad.

Det här är en insändare. Åsikter och idéer som framförs är skribentens egna. Vill du svara eller har du synpunkter på insändaren? Använd kommenteringsfunktionen under insändaren. Vill du skriva en egen insändare mejla till: friaord@gp.se

ANNONS

Jag har min fina ateljé på Konstepidemin, min dagliga arbetsplats, ADAS teaters hemvist. Hit kommer folk som strosar på området, en av Göteborgs parker som vi håller efter, klipper, planterar och skapar olika uterum för folk att vila i. Hit kommer också publiken som vill se teater. Att det är något alldeles extra att smyga sig in i vår intima teater hör vi hela tiden.

Nästan alla tycker att det är spännande, annorlunda, något eget som man är med om just här, ingen annanstans. Och så de övriga drygt hundra ateljéerna. Om än i olika konstformer så påminner vi konstnärer om varandra på många sätt. Det personliga tilltalet. Det undersökande arbetet. Nyfikenheten. Lusten till dialog, till samtal. Och mycket annat.

ANNONS

Inte trodde jag att Putin skulle angripa Ukraina. Inte trodde jag att Göteborg skulle angripa Konstepidemin. Jag är skakad. Inte över bristen på kunskap om konst och konstnärers villkor, den finns överallt. Inte heller över dumheten, den finns också överallt. Men över respektlösheten. Hur kan människor bli så respektlösa att de inte bryr sig?

Jag är maktlös. Jag har inte nyckeln in till korridorerna där besluten tas, jag har inte de kontakterna.

Konstepidemin, så som vi känner den i dag, är en plats där vi har råd att följa våra hjärtan i stället för plånboken. Nu ska konsten i Göteborg tvingas bli kommersiell eller flytta härifrån. Jag gråter över Göteborgs själ som tycks mig fördärvad och förstörd. Som slaktas och säljs ut, bit för bit. Som förråds av de som borde värna stadens särprägel och rika liv.

Jag är maktlös. Jag har inte nyckeln in till korridorerna där besluten tas, jag har inte de kontakterna. Jag har bara mig själv och en verksamhet. Så jag jobbar på. Jag spelar föreställningar och jag arbetar på ny uppsättning med min belarusiska kollega. Hon kan inte längre arbeta i sitt land, därför är hon här, på residens hos oss. Vart hon ska ta vägen framöver vet jag inte. Det enda vi vet är att vi insisterar och att vi kommer att fortsätta med det. I Göteborg eller någon annanstans.

ANNONS

Fia Adler Sandblad, konstnärlig ledare på ADAS teater, ateljé 201 på Konstepidemin

LÄS MER:Nya hyrorna kan tvinga bort Konstepidemin och KKV

LÄS MER:Vill Göteborg driva bort sina konstnärer helt och hållet?

LÄS MER:Drömmarnas kaj hotas när kulturmiljöer rivs

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS