Sitter och funderar över min egen roll och mitt så kallade nätverk. Människor jag umgås med och vilka de umgås med.
På Linkedin har jag närmare 200 kontakter. Alla är vita svenskar mellan 30 - 65 år. De har jobb, bra löner och ingen verkar bo i en hyreslägenhet i östra Göteborg eller i något utsatt område i Frölunda eller på Hisingen. Mina kontakter bor nästan uteslutande i egenägda bostäder.
Jag roar mig under många timmar med att titta på mina vänner på Linkedin. Jag tittar på händelser, bilder och försöker även kolla vilka som har gjort tummen upp eller kommenterat. Mycket intressant.
1000-tals händelser och notiser tittar jag på. Tittar även på namnen på de som gillar och kommenterar. En sak slår mig direkt. Det finns inte någon som heter Ali, Mohammad eller Nkome. Inte på någon bild finns det en kvinna med ett huckle eller en man med turban. Detta finns ett tydligt mönster. Allt, precis allt, handlar om oss vita svenskar mellan 30-65 år med jobb, trygghet och framgång.
Inte heller i min övriga bekantskapskrets ser jag något som bryter mönstret. Jag ser inga vänner, släktingar eller grannar som kommer skrattandes på gården eller grillar med en så kallad nysvensk.
Det finns naturligtvis undantag. Många "gillar" fina historier om flyktingar som lyckats på ett bra sätt. Men det finns alltid några tusen personer till som har "gillat" dessa notiser. Inga egna insatser som publiceras. Finns även jobbrelaterade händelser som avviker, men faktum kvarstår.
Då återkommer vi alltså till integrationsproblemen. Om inte vi som har det bäst ställt gör något (mer än att klaga) vem skall då göra något? Ni, mina kontakter på Linkedin, vänner, grannar, släktingar och så vidare - skärp er! Jag skäms faktiskt å era och mina egna vägnar, ty jag är tyvärr inte bättre än er. Fortsätter ni, och jag, på inslagen linje kommer det knappast att bli en positiv utveckling framöver. Ta ert ansvar, ni har de bästa förutsättningarna av alla att göra något bra!
Pontus
LÄS MER:Bostäder och segregation i centrum för Göteborgsvalet