Våra barn behöver en skola att utbildas i, att lära sig respekt och människovärden och sakkunskap och biologi och allmänbildning.
Våra barn behöver inte någon som tjänar pengar på att dra ner på antalet lärare och antalet lektionstimmar och som drar till skatteparadis med pengarna som barnen gick miste om.
Jag har så svårt att förstå.
Vi behöver luften att andas. Vi behöver inga mikroplaster i haven. Vi behöver inte tusentals lastbilar på våra vägar med hälsoskadliga lågprisprylar som tär på naturens resurser, och som producerats av underbetalda knegare långt där borta. Livskvalitet. För vem?
Jag har så svårt att förstå.
När jag blir sjuk, och möter doktorn i vårdapparaten. Som remitterar mig till den upphandlade privatkliniken. Så kommer jag dit, gärna på udda övertidstid. Och träffar samma läkare igen, men med annat emblem på rocken. I ett system med konkurrensupphandling, stafettläkare. Som gör att vården underbemannas och ruineras.
Köp och sälj. Och dö.
Jag har så svårt att förstå.
Köttkonsumtionen har ökat med 45 procent sedan 1990. Det finns typ 80 yoghurtvarianter i butikshyllorna.
Kött och mejeri påverkar klimatet lika mycket som världens alla bilar, bussar, båtar och flygplan tillsammans. Ändå finns inga beslutsfattare som säger att Nu räcker det.
Jag har så svårt att förstå.
Isarna smälter, havsnivåerna stiger, temperaturen ökar. Orkaner, tyfoner, torka, svält. Men visst är det skönt på Kanarieöarna.
Om frihet är att vilja önska livet ur sina egna barn. Då är det hål i hela huvudet.
Jag har så svårt att förstå.
Så förbannat svårt.
Klent begåvad