Hur kommer det sig att jag måste respektera och acceptera dig som väljer att ta med ditt spädbarn på semester när du inte respekterar mig?
Jag sitter i ett fullsatt plan, bredvid ett par med ett gråtande spädbarn som de hysteriskt försöker få tyst på genom att vagga det så hårt att hela stolsraden skakar och jag börjar må illa.
LÄS MER:De har valt ett liv utan egna barn
Det sitter ett barn i stolen bakom mig, som sparkas, skriker och bankar med bordet i min stol gång på gång. Jag får inte säga något, jag förväntas vara en förstående medborgare och bara acceptera andras val att skaffa barn och ta med dem på semester, en semester som jag sett fram emot efter två jobbiga år med restriktioner.
Varför respekterar de inte mitt val? Valet att inte skaffa barn. Jag vill inte höra din unge skrika i sex timmar. Jag vill inte bli sparkad på, behöva le när ungen bakom stannar vid mig och rör vid mig samtidigt som föräldern står bakom och tittar på. Ta bort din unge från mig, respektera mig!
LÄS MER:Niklas blev deprimerad efter att sonen föddes
Jag är så trött på att behöva stå ut med andras ungar. Jag förväntas behöva stå ut med dem trots att jag inte vill, trots att jag inte gillar barn! Vad får småbarnsföräldrar att tro att allt barnen gör ska accepteras av andra och tas emot med ett leende?
Det är bara ett barn, säger de. Ja, det är ditt barn, stanna hemma och ta hand om det och låt mig åka på semester!
Sandra
LÄS MER:”Jag ångrar att jag skaffade barn”
LÄS MER:Egoistiskt att skaffa barn