I en artikel skriver skoldebattören Linnea Lindquist att det är rena fantasier med bussning av elever mellan skolor (GP 30/4). Söker man på "bussa elever"; kommer en debatt i riksdagen upp "Bussning som integrationsåtgärd i skolan" i vilken skolministern deltar. Där lyfter hon ett, enligt henne, gott exempel på just detta som nu genomförs i Trollhättan.
Söker man vidare på skolval så hittar man en proposition i vilket anges att: "Förslagen syftar till att öka likvärdigheten i skolan och minska skolsegregationen" vilka sammanfattas i fyra punkter.
I den första punkten står det att: "Huvudmän för förskoleklass och grundskola ska så långt det är möjligt aktivt verka för en allsidig social sammansättning av elever på sina skolenheter".
LÄS MER:Bussning – en vansklig lösning för skolan
I texten, propositionen, om skolplacering uttrycks tydligt att vårdnadshavares önskemål ska väga tungt. Det anges även att vid fler sökanden än platser ska en närhetsprincip gälla. Detta motsägs senare i texten: "Bestämmelserna kan dock inte anses ge utrymme för att de elever som bor närmast en viss skola enbart av detta skäl ges företräde framför andra sökande i kommunen". Därmed uppstod en bra möjlighet för huvudmän att bussa elever, vilket de nyttjat i Trollhättan.
Det finns andra metoder att skapa en omöjlig situation för vårdnadshavare. Som i Nyköping, där samtliga skolor revs och ersattes med en, varför valmöjligheten helt grusades.
Att skriva att bussning är en fantasi är en lätt förvanskning av verkligheten. Det är uppenbart att den viktigaste uppgiften för propositionen om skolvalet är att bryta den så kallade segregationen. Det finns ingenting som säger att bussning inte kommer att bli aktuellt.
Niklas Alin, vanlig människa