Jag är tränare i friidrott och samtidigt en kille på 50 år som insett vikten av att röra på sig. Jag har insett hur viktigt det är för både kropp och knopp. Vi har haft diskussioner i min klubb om varför många barn slutar med idrott i de unga tonåren. Jag tror att en del kan ligga i de krav som ställs på dem för att få vara med, eller att de själva känner att de inte är tillräckligt duktiga.
Jag vill att vi funderar på vad som händer med de barn som inte känner sig välkomna. De tappar lätt glädjen och motivationen till ett fysiskt aktivt liv.
"Unga har rätt till idrott oavsett potential" säger barnkonventionen. Lever vi upp till det?
Mikael Mattsson