Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Det hade varit så lätt att undvika att hamna i dagens situation och på köpet fått behålla väljarnas förtroende någorlunda intakt om man lyssnat till folket och till de sakkunnigas avrådan i de tunga remissinstanserna, menar insändarskribenten. Bild: Robin Aron

I megaprojektens skamgrepp

Invånarnas tillvaro väger lätt gentemot Länsstyrelsens känsliga och uppenbart hemlighetsfulla verksamhet, skriver Christina Lönnroth.

Det här är en insändare. Åsikter och idéer som framförs är skribentens egna. Vill du svara eller har du synpunkter på insändaren? Använd kommenteringsfunktionen under insändaren. Vill du skriva en egen insändare mejla till: [email protected]

Därute, i ett söndergrävt Göteborg, finns den omättliga som med sitt stora gap slukar våra skattekronor, vår tid och vårt egenbestämmande, gökungen Västlänken som nu också bokstavligen knuffar folk ur boet. Invånarnas tillvaro väger lätt gentemot Länsstyrelsens känsliga och uppenbart hemlighetsfulla verksamhet. Mark- och miljödomstolen svek oss 2018 och bugade djupt inför Trafikverket.

Det hade varit så lätt att undvika att hamna i dagens situation och på köpet fått behålla väljarnas förtroende någorlunda intakt om man lyssnat till folket och till de sakkunnigas avrådan i de tunga remissinstanserna. I brist på kompetens, smarthet och en vilja till bra kollektivtrafik, var det enbart tunnelalternativet med Hagastationen som gällde.

I ett urval, så är politikerna förblindade av sin önskan att bli ihågkomna för eftervärlden och tvekar inte att välja ett riktigt dåligt alternativ

Detta framgår tydligt i Christer Lövkvists granskande artikel om Västlänken 2/9 2012. I nämnda artikel refereras också till professor Bent Flyvbjerg som studerat offentliga megaprojekt runt om i världen och där tio kännetecknande faktorer utkristalliserats. Dessa faktorer kan förklara men inte ursäkta. I ett urval, så är politikerna förblindade av sin önskan att bli ihågkomna för eftervärlden och tvekar inte att välja ett riktigt dåligt alternativ, enligt principen ”inverterad Darwinism” eller ”survival of the unfittest”, där kostnader underskattas och nyttor överdrivs.

Megaprojekten utgör en oöverskådlig högriskverksamhet på grund av att slumpmässiga variabler ingår som gör utfallet oförutsägbart. Detta ignoreras av politiker och utförare. Höga av projektoptimism försvarar de projekten med näbbar och klor och i konceptet rättfärdigas också vilseledning och felredovisning. Läs gärna Erik Lakomaas artikel om Nya Slussen (Smedjan, 28 juli, 2020).

Nio av tio megaprojekt spräcker budget- och tidsplan enligt Megaprojektens järnlag: ”Over budget, over time, over and over again”.

Ljuset finns inte i en redan utdömd tunnel, det finns hos kloka och modiga politiker med förnuftet i behåll!

Christina Lönnroth

LÄS MER: André erbjuds hotell – när Västlänken spränger på nätterna