Slutreplik Cykelbana, 18/9 och 25/9
Jag dristade mig att ifrågasätta cykelbanebygget på Rosengatan. Det visar sig att det inte kommer att försvinna några boendeparkeringsplatser och det var ju skönt för dem som behöver sådana. Kostnaden uppges till 3,6 miljoner, vilket i dessa sammanhang med miljardbelopp hit och dit får tolkas som felräkningspengar.
Huvudfrågan kvarstår dock – behövs detta? Som jag skrev ser vi dagligen hur trafiken rör sig på Rosengatan och det som mest lyser med sin frånvaro är cyklar. Linnégatan däremot är ett eldorado för cyklister av alla schatteringar – vanliga cyklister på vanliga cyklar, ovanliga cyklister på ovanliga cyklar, elsparkcyklar, mopeder och mopedbilar. Alla far fram i hög hastighet på det som tidigare var en del av gångbanan, somliga mot färdriktningen, medan vi fotgängare får gå på led för att inte bli påkörda när vi möter varandra eller någon rollator eller barnvagn.
I höjd med Prinsgatan försvinner dessutom cykelbanan i nordlig riktning varför de som inte vill ta omvägen via Landsvägsgatan i stället kör på trottoaren eller mot färdriktningen på andra sidan gatan. Vi som envisas med att gå till fots inom staden har ju ingen lobbyorganisation i form av politiskt parti som cyklister och bilister.
Cykelbanebygget på Rosengatan verkar vara en enkel lösning och leder tankarna till den berusade som tappat sina nycklar och letar under gatlampan eftersom det är ljusare där.
Nils Essle