Läste i GP 30/9 att patienter med hjärtsvikt ska få snabb vård medelst ett pilotprojekt i buss. Återigen utestängs rullstolsburna personer och andra med rörelsehinder. Vi har en tvingande diskrimineringslag (2008:567) – se särskilt §3 och 4 – som klart anger vad som gäller. Men tydligen förbiser man lagstiftningen avseende blodbussar, fästingbussar, nu hjärtsviktsbussar och faktiskt de flesta vårdcentraler och mottagningar inom sjukvården i vårt land.
För hur tror du att en person med gångsvårigheter och rullator ska ta sig uppför en ranglig sjustegstrappa på en hjärtsviktsbuss? Och hur gör en person i rullstol? Ropar "hallelujah, Jesus lever” och plötsligt kan hon gå?
I all upphandling skall inte bara miljö- och mångfaldsfrågor ingå utan givetvis också fysisk tillgänglighet.
I all upphandling skall inte bara miljö- och mångfaldsfrågor ingå utan givetvis också fysisk tillgänglighet. Men säg den vårdcentral som har en golv- eller taklyft så en patient kan komma upp på en brits för undersökning? Ingen mig veterligen. Knappt ens de stora sjukhusens mottagningar, förutom röntgen. För vem kan lyfta en 80–100 kilo tung man – och vill man bli lyft av en okänd person?
Vi närmar oss slutet på 2020 och sedan 1978, när jag blev medveten om de här frågorna, har inte mycket hänt inom den skattefinansierade världen. Om man inte räknar avfasade trottoarkanter och ibland fungerande tillgänglighet inom kollektivtrafiken. Så dags att minska ordflödet och skrida till handling för allas lika värde!
Lillie Candow, Göteborg
Kommentarer
Kommentera artikeln
Vad tycker du? Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.