Media rapporterar om coronaviruset dygnet runt och två huvudbudskap förmedlas från Folkhälsomyndigheten och regeringen: man ska stanna hemma vid minsta förkylningssymtom och man ska begränsa – gärna helt upphöra – kontakt med riskgrupper.
Hur gör man då som anställd inom hemtjänsten, där alla vi hjälper tillhör riskgruppen?
Vi har inte tillräckligt med skyddsutrustning på mitt jobb, det vi har räcker till för tre besök. Dessutom behöver man utbildning för att rätt använda sådan utrustning – något vi inte har fått.
Vi har inte tillräckligt med skyddsutrustning på mitt jobb, det vi har räcker till för tre besök.
Vi har heller inte gjort någon riskanalys, trots att jag som skyddsombud i två veckors tid nu har begärt att göra det tillsammans med arbetsgivaren, samt betonat vikten av att det görs skyndsamt. Min närmsta chef har istället reagerat med att bli arg för att jag har varit så påstridig.
Vi har inte satt in någon extrapersonal för att på så sätt försöka begränsa smittan till de brukare vi vet eller misstänker är smittade. Vi har heller inga marginaler för personal att gå hem under arbetsnatten om någon börjar känna sig sjuk, utan att behöva ställa in besök brukarna har rätt till och är i behov av. På grund av detta är sannolikheten stor att vi sprider runt smittan bland riskgrupper.
Det har vidare inte gjorts någon översyn över vilka i personalen som eventuellt själva tillhör riskgruppen och hur de ska agera för att inte utsätta sig själva för onödiga risker.
Det enda arbetsgivaren har gått ut med är att följa basala hygienrutiner, något vi alltid gör.
Dock börjar handspriten ta slut, så frågan är hur länge vi kan följa dem.
Om det fungerar så här på min arbetsplats misstänker jag att det ser ut på ungefär samma sätt i hela kommunen. Kommunens icke-agerande kan innebära att smittan sprids i en onödigt hög takt och att vi utsätter personal och just de mest sårbara grupperna för stora risker.
Daniel Larsson Tangfors, skyddsombud på nattpatrullen MajornaLinné