Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
 Bild: Lars Pehrson/SvD/TT
Bild: Lars Pehrson/SvD/TT

Hur ska ni hjälpa tiggarna?

Det är inte vi Kungsbackabor som ska skämmas utan politikerna inom partierna M, KD, KB och SD, skriver Wiveka Warenfalk och Karin Olander Carlson.

Det här är en insändare. Åsikter och idéer som framförs är skribentens egna. Vill du svara eller har du synpunkter på insändaren? Använd kommenteringsfunktionen under insändaren. Vill du skriva en egen insändare mejla till: [email protected]

Skammens rodnad breder ut sig över våra Kungsbackakinder. Men det är inte vi som ska skämmas utan Kungsbackas politiker inom partierna M, KD, KB och SD som har infört tiggeriförbud. Så ihåliga argument. Som om det är av omsorg om dessa utsatta människor.

Vi tror att det främsta skälet till förbudet är att man vill slippa se fattiga människor när man ska shoppa. Kommunstyrelsens ordförande Hans Forsberg (M) uttalar sig på följande sätt på lokalnyheterna 5/2: ”Att hjälpa dem genom att ge pengar är enligt min uppfattning att cementera det som är, att de är fattiga och de ska vara fattiga. Ett annat sätt att hjälpa är att ställa krav på dem, att detta är inte okej, utan gå och ta ett jobb i stället så får du en bättre framtid”.

Ett uttalande som detta är enligt vår mening både naivt, okunnigt, människofientligt och saknar analys gällande olika människors livsvillkor. Uttalandet görs av den politiker som har ett stort ansvar för vad som sker i Kungsbacka kommun. Vi blir mörkrädda.

På vilket sätt är kommunen beredd att hjälpa de personer som i dag behöver tigga för sitt uppehälle? Finns det några konkreta förslag som exempelvis en framtagen lista på arbeten som dessa personer redan i dag kan få eller något hjälpprojekt? Och står i så fall kommunens hjälp- projekt i vägen för oss som vill ge några kronor till den vuxna person som har fattat beslutet att det bästa hen kan göra just nu, är att sitta och hålla fram en mugg och hoppas på vänligt bemötande och några kronor?

Wiveka Warenfalk och Karin Olander Carlson