Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Bild: Adam Ihse/TT

Hur ska jag ta mig till jobbet?

Vi som arbetar inom samhällsviktiga områden behöver fler turer de tider när vagnarna är som fullast, även tidigt på morgonen, skriver Johanna Jigström, leg. sjuksköterska Njurmedicin Sahlgrenska.

Det här är en insändare. Åsikter och idéer som framförs är skribentens egna. Vill du svara eller har du synpunkter på insändaren? Använd kommenteringsfunktionen under insändaren. Vill du skriva en egen insändare mejla till: [email protected]

Klockan är 05.55. Jag börjar jobba 06.45 som sjuksköterska på Sahlgrenska sjukhuset. Jag har gått upp 05.00 och jag är så trött. I går kom jag inte hem från förrän 22.30 och efter kvällspassets stress är det alltid svårt att varva ner. Jag somnade kring midnatt. Kanske har jag fått fem timmar sömn.

Det i sig är inte ovanligt, våra scheman ser ut så ibland, och jag är ofta riktigt trött på väg till arbetet. Vad som är ovanligt är covid-19-pandemin och risken att åka kollektivt. Jag har dock inget val, jag måste till jobbet. Jag har inte körkort, att gå eller cykla skulle ta en till två timmar.

7:an som ska ta mig till jobbet kommer snart och jag hoppas och hoppas att den inte som igår är för full, men förgäves.

7:an som ska ta mig till jobbet kommer snart och jag hoppas och hoppas att den inte som igår är för full, men förgäves. Vagnen rullar in på hållplatsen lika full som vanligt. Klistermärkena på golvet som uppmanar till avstånd mellan passagerare syns inte för alla människor. Folk står packade.

Jag suckar. Sväljer hårt. Ska jag chansa? Ska jag liksom alla andra på vagnen trängas och utsätta mig ännu mer för risk?

Jag vågar inte. Jag skickar ett meddelande till kollegan som jobbat nattpasset: ”Förlåt, jag kommer bli sen igen… Måste vänta på nästa vagn för denna är för full.”

Det är inte badsugna resenärer mot Saltholmen som inte följer restriktionerna eller studentglada tonåringar som för stunden glömmer att hålla avstånd.

De som reser med vagnen så här tidigt gör det för att de också måste till jobbet. De kan inte heller jobba hemifrån. De trängs inte för sitt höga nöjes skull.

På nästa vagn är det marginellt mindre folk och nu har jag inget val. Jag kan inte vänta på en till.

Vi som arbetar inom samhällsviktiga områden behöver hjälp på alla möjliga sätt. Från Västtrafik behöver vi en kollektivtrafik som är säker. När jag kontaktade Västtrafik i ärendet fick jag till svar att jag kan söka ersättning om jag blir mer än 20 minuter sen. Det var inte det jag bad om. Vi behöver fler turer de tider när vagnarna är som fullast även tidigt på morgonen. Snälla, hjälp oss!

Johanna Jigström, leg. sjuksköterska Njurmedicin Sahlgrenska

LÄS MER: Spårvagnsförare drabbas i högre grad av covid-19

LÄS MER: Ska lösningen på trängseln vara att promenera mera?