Det är hopplöst fel att fira Sveriges nationaldag den 6 juni. Alla norrmän vet att de firar sin självständighet som stat den 17 maj. Och alla firar. Men långt ifrån lika många svenskar firar Sveriges nationaldag. Än färre vet varför man ska fira.
Orsak: 6 juni saknar legitimitet bland svenskarna.
Officiellt firar vi datumet av två skäl:
1) Gustav Vasa valdes till kung den 6 juni 1523. Det vill säga blev en slags diktator i Sverige. Vem vill hålla det högt i dag?
2) 1809 års regeringsform skrevs under i riksdagen detta datum. Men den grundlagen ersattes ju sedan 1974 och gäller inte längre.
Gäsp!
Lösningen ligger i att leta fram Sveriges historiskt viktigaste dag (inte någon efterkonstruktion) och låta den bli ny Nationaldag.
I TV4 sa idéhistorikern Mikaela Lundahl Hero att ”vi har ingen tydlig punkt där vi blev Sverige”.
Det är fel.
Vi har faktiskt två datum att välja på då vi fick vår nuvarande svenska grundidentitet: Demokratin Sverige. Ett datum då klubbslaget föll och ett datum då vi för första gången prövade på den demokrati vi numera lever i.
Vi blev ett fullvärdigt demokratiskt Sverige den 24 maj 1919 då det slutliga beslutet togs i riksdagen att införa kvinnlig rösträtt. Praktiskt blev vi det den 10 september 1921 då de första kvinnorna gick och röstade. Hela den vuxna befolkningen fick nu rösträtt. Inte bara männen.
Vore inte 21 maj eller 10 september ett betydligt lämpligare datum att fira vår nationaldag på än 6 juni som känns helt passé?
Frankie Fouganthin
historielärare och medgrundare till resetidningen Vagabond