Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Vem vill vara beroende av en person som en inte kan kommunicera med?, undrar insändarskribenten. Bild: Tomas Oneborg/SvD/TT

Helt sanslöst att stoppa språkkrav!

Förskola och äldreomsorg är inte skyddade verkstäder där personer utan kunskap i svenska språket placeras för att de inte kan få annat förvärvsarbete, skriver Anette Norling.

Det här är en insändare. Åsikter och idéer som framförs är skribentens egna. Vill du svara eller har du synpunkter på insändaren? Använd kommenteringsfunktionen under insändaren. Vill du skriva en egen insändare mejla till: [email protected]

Förslaget om språkkrav för personal i förskola och äldreomsorg är klokt. Det gynnar både personal och brukare och ger högre kvalitet i verksamheterna. Att det dessutom underlättar integrationen är en fördel.

Vem vill vara beroende av en person som en inte kan kommunicera med? Vem trivs med ett arbete där man inte kan kommunicera med brukaren?

Förslaget tar hänsyn både till brukare och personal och jag blir obehagligt berörd när folkvalda röstar ned ett förslag som gynnar alla berörda. Det är obegripligt och korkat! Vad de kvinnor – för det rör oftast kvinnor – skulle göra om förslaget hade gått igenom var en fråga som de rödgrönrosa ställde.

Svaret är enkelt. De skulle så klart få goda kunskaper i svenska och kunna ge både barn i förskolan och vårdtagare hög kvalitet i sitt arbete. De skulle erhålla gratis utbildning i svenska på betald arbetstid.Det skulle öppna fler möjligheter att gå vidare till utbildning eller andra arbetsområden.

Förskola och äldreomsorg är inte skyddade verkstäder där personer utan kunskap i svenska språket placeras för att de inte kan få annat förvärvsarbete. Det är respektlöst mot både dem och brukarna. Det motverkar integration och förstärker segregationen.

Annette Norling