Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Vem företräder de elever som far illa, undrar insändarskribenten. Bild: Stefan Bennhage
Vem företräder de elever som far illa, undrar insändarskribenten. Bild: Stefan Bennhage

Grundskoleförvaltningen sätter munkavle på chefer

Eleverna drabbas när grundskolorna i Göteborg skär ner och nu måste alla agera, skriver Världenärgalen.

Det här är en insändare. Åsikter och idéer som framförs är skribentens egna. Vill du svara eller har du synpunkter på insändaren? Använd kommenteringsfunktionen under insändaren. Vill du skriva en egen insändare mejla till: [email protected]

Nedskärningarna kommer att slå hårt mot Göteborgs grundskolor. Det blir svårt, på många skolor omöjligt, att följa skollagen när det gäller att tillgodose de krav som ställs gällande elever i behov av särskilt stöd. Så gott som allt stöd har tagits bort på skolor som går med stora underskott.

Vad gör Grundskoleförvaltningen då?

Man skrämmer helt enkelt rektorerna till tystnad och får dem att frisera sanningen.

Jo, HR 'talar om' för rektorerna att de inte får sätta rött (mycket hög risk) när de gör riskbedömningar inför ändringar i verksamheten. De säger att rött bara får användas om det kan leda till dödsfall.

Man skrämmer helt enkelt rektorerna till tystnad och får dem att frisera sanningen.

En chef säger (hört i förtroende) "Då kan vi inte följa intentionerna i skollagen". Överordnad svarar; "NEJ"

Anställda ska vara lojala mot verksamheten. Rektorer ska hålla budget. Överordnade ska låta piskan vina och se till att rektorer håller budget i balans.

Vem företräder de elever som far illa? Vem vågar returnera arbetsmiljöansvaret och stå för att det här är en orimlig ekvation? Hur ska någon våga att säga som det är när man då riskerar att mista jobbet?

Till alla kloka människor i vår värld. Vad gör vi? Låter vi rädslan styra och på så sätt se till att de modiga går under? Tror vi att det trots allt finns pengar och makt för att komma till rätta med problemen? Vill vi ta kampen för de allra svagaste som annars riskerar att bli de stora förlorarna?

Många frågor och inga svar.

Inte heller jag sitter på svaren. Jag vågar ställa frågorna och hoppas att du/ni funderar lite och tar ställning för det som känns riktigt och rätt.

Jag hoppas att ni är många därute som förstår att vi måste göra något NU – vi har helt enkelt inte tid att vänta.

Astrid Lindgrens kloka ord får avsluta mina funderingar:

“ Ibland måste man göra saker man inte vågar, annars är man ingen människa utan bara en liten lort.”

Lärare som vägrar låta sig tystas