På nätet läser jag att statsministern är emot en sänkning av skatten på bensin och diesel. Dagens höga priser ser han som ett bevis på att Sverige måste göra sig oberoende av importerad olja och i stället satsa på inhemsk produktion av drivmedel. Problemet är bara att vi hört detta förut.
En och annan minns säkert fortfarande den så kallade oljekrisen på 1970-talet då Opec-länderna ville ha mera betalt för sin råolja. Man hade också konstaterat att industriländerna genom höga skatter tjänade mera pengar än vad de själva gjorde. När de inte fick gehör för sina krav stängde de helt enkelt kranarna och höll därmed på att skrämma livet ur politikerna. För första gången upptäckte de nu hur sårbara vi var utan oljan.
Varje kväll framträdde ledande politiker i TV och med bistra miner förklarade de hur viktigt det var att minska landets beroende av importerad olja. Det gick några veckor och sedan fick Opec igen de begärda prishöjningarna och oljan började flöda igen. Över en natt var alla bekymmer borta och alla stolta uttalanden snabbt glömda.
Statsministern må förlåta mig men det har gått 50 år sedan 70-talets oljekris och mig veterligen har det inte hänt något under alla dessa år, så varför skulle det plötsligt hända något nu?
Om det nu mot alla odds skulle komma igång någon form av inhemsk drivmedelsproduktion oberoende av importerad olja innebär ju detta inte någon garanti för lägre priser. Statens behov av skatteintäkter kommer då säkert vara minst lika stora som i dag.
Tyvärr har jag varit med allt för länge för att tro på vackra ord och politiska löften!
Grånad senior