Jag vill belysa en betydande arbetsmarknad i Sverige, med svenska arbetsgivare, där det är vanligt med lön på 50 kronor i timmen.
Jag pratar om den lönedumpning som råder inom svensk filmindustri för statister. Man får lätt uppfattningen att man som arbetsgivare ser uppdragen som statist som en hobby och ger ersättning därefter. Visst är det kul att vara statist, men svenska staten ser lönen som ersättning för utförd tjänst och den är skattepliktig. Produktionsbolagen drar också därför 30 procent i preliminär skatt direkt. Om man tycker det är en hobby är det inte konsekvent, då ersättningen i så fall skulle ha varit skattefri.
Ibland erbjuds ingen ersättning alls, för kanske sex timmars arbete. Ibland två biobiljetter och undantagsvis 500 kronor totalt för tio timmars arbete.
Det handlar om många gånger mycket vinstgivande filmprojekt, där statister och avancerade statister erbjuds dessa låga ersättningar.
Min uppfattning är, genom att jag lyssnat på andras erfarenheter, att det råder en mycket låg tolerans för att ifrågasätta dessa dåliga ersättningar!
Min uppfattning är, genom att jag lyssnat på andras erfarenheter, att det råder en mycket låg tolerans för att ifrågasätta dessa dåliga ersättningar! Den som ifrågasätter hamnar kanske på ”svarta listan”!
För en tid sedan fick jag höra en kompis berätta om att ha blivit tillfrågad om en roll som statist, men efter att ha frågat om högre ersättning kunde ges, då denne hade så lång resväg, inte fått svar på den frågan.
Man kan lätt tolka det som att frågan om högre ersättning inte passade sig.
Glad statist