Opiater är en substans som tar bort fysisk smärta, men kan också dämpa mentala besvär. För de flesta är opiatbaserade läkemedel en temporär lösning, och vi ska vara tacksamma att den finns när det behövs. Men för en liten del av befolkningen blir den dämpningen ett sätt att hantera vardagen som utvecklas till ett missbruk. En person i ett sådant tillstånd kommer inte ur missbruket genom utanförskap. För att hantera ett sådant beroende måste vi börja se missbrukare som medmänniskor, och ge dem de verktyg vi har för att göra deras liv enklare.
Ett väldigt enkelt sätt att visa att vi bryr oss är att erbjuda naloxon receptfritt. Det är ett läkemedel som kan rädda liv vid en överdos och är receptfritt i många länder. För mig känns det helt absurt att ett sådant förslag inte gick igenom i riksdagen när det framfördes. Hur kan vi som samhälle säga att vi bryr oss om dessa utsatta om vi står mellan dem och det preparat som kan rädda deras liv.
En medmänniska