Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
 Bild: Lisa Thanner
Bild: Lisa Thanner

Framtiden ser dyster ut

Svår- och lågutbildade unga människor kommer sannolikt att bli vår tids underklass där inte kvalificerade eller ens några arbeten kan erbjudas, skriver Lisbeth Candow.

Det här är en insändare. Åsikter och idéer som framförs är skribentens egna. Vill du svara eller har du synpunkter på insändaren? Använd kommenteringsfunktionen under insändaren. Vill du skriva en egen insändare mejla till: [email protected]

Det svenska skolsystemets kontraproduktiva inriktning där kunskapsinhämtning får stå tillbaka för kritiskt tänkande och ifrågasättande håller sannerligen på att erodera elevernas kunskapsnivåer. Läs- och begreppssvårigheter, noll kunskap i grammatik och därmed skrivsvårigheter och i vidare mening också uppenbara svårigheter att lära sig ett annat språk korrekt, är allt mer märkbart.

Unga människors ovilja mot arbetsinstruktioner, att följa givna rutiner, som finns av en anledning, och ta emot konstruktiv kritik och korrigering gör dem dessutom svåranställda. Jag ser också en arbetsmoral som sviktar då kraven på den egna försörjningen ifrågasätts. Man går i väggen av att arbeta mer än två till tre dagar i veckan...!

Att ha lärt sig kritiskt tänkande och att ifrågasätta - svenskt skolsystems paradnummer - är bra men kräver de facto omfattande kunskaper i olika ämnen.

Att ha lärt sig kritiskt tänkande och att ifrågasätta - svenskt skolsystems paradnummer - är bra men kräver de facto omfattande kunskaper i olika ämnen. Hur ska man annars kunna argumentera för sin ståndpunkt och ha adekvata referensramar?

Dessa svår- och lågutbildade unga människor kommer sannolikt att bli vår tids underklass där inte kvalificerade eller ens några arbeten kan erbjudas. I stället kommer de att bli en samhällsförsörjd propp där belastning på socialtjänst och alla tänkbara bidragssystem kommer att omkullvälta vilken stats- och kommunbudget som helst. Detta i ett land som redan har svårigheter att erbjuda vård, omsorg och en skola värd namnet.

40-talisterna har aldrig varit eller är en propp. Det var den första generationen där båda föräldrarna arbetade mer eller mindre heltid, tog hand om och försörjde sin familj utan bidrag och förskola. De har sannerligen skrapat ihop till sin välförtjänta pension men tyvärr lämnat över den till staten att spendera vettlöst. När jag nu skådar ljuset i framtidstunneln är det ett skenande tåg jag ser. Hua mig.

Lisbeth Candow

40-talist and still working