Förhandlingarna om EU:s långtidsbudget för 2021-2027 blir en rysare under hösten. Trots att det stora bidraget från Storbritannien försvinner föreslår EU-kommissionen vilda utgiftsökningar.
Men Brexit är ett tillfälle att utmana heliga kor. För att kunna behålla oförändrade EU-avgifter måste man dra ner på delar av de regionala utvecklingsstöd som i årtionden finansierats av EU. Det är nödvändigt att utvärdera enskilda EU-projekt, och att kräva tydliga mål och slutdatum. Jordbruksstöden, som genom en säregen historik hanteras av EU, skulle mer effektivt skötas av varje medlemsland.
Konkreta förslag om sådana anpassningar lyser dock med sin frånvaro i debatten inför EU-valet 26 maj. Den präglas mest av positioneringar, vad de svenska partierna står för, mindre om vad de lovar att uträtta. Det senare kanske också vore svårt att begära i ett parlament med långt över hundra partier(!).
Men eftersom långtidsbudgeten även ska godkännas av ministerrådet borde regeringen visa en klarare viljeinriktning. Stödpartierna, C och L, har signalerat en spendervillighet som inger oro. Kommer regeringen då ha kraft att utnyttja vetorätten om förhandlingarna i rådet skulle dra iväg åt ett galet håll?
Frågan förbigicks med tystnad inför riksdagsvalet. Nu är det hög tid att alla partier visar korten. EU är en alltför viktig institution för att ifrågasättas för bristande demokrati.
Ingemar Bengtsson
Kommentarer
Kommentera artikeln
Vad tycker du? Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.