Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Robin Aron

Ett slag i luften

Orsaken till utmaningarna börjar långt innan brotten begås men man väljer att slå upp kameror! Som att kasta ibuprofen på en cancersjuk, skriver Marcus Perfjell.

Det här är en insändare. Åsikter och idéer som framförs är skribentens egna. Vill du svara eller har du synpunkter på insändaren? Använd kommenteringsfunktionen under insändaren. Vill du skriva en egen insändare mejla till: [email protected]

I tisdags vaknade jag 06:04, jag började gråta. Kommande tre månader sitter kameror på Avenyn för att ta fast förbrytare som genomför personrån och misshandel, för att inge en ”ökad upplevd trygghet” enligt Kim Kanefur, projektledare för kamerabevakning i lokalpolisområde City.

Göteborg har så stora problem att de väljer att övervaka ”den goe göteborgaren” för att ingjuta falsk trygghet. Kameraövervakning fungerar till liten del i bostadsområden och på parkeringar (Brå, CCTV och Crime Prevention, 2018). Forskaren Christel Backman, GP i februari 2019: ”Vi kan inte säga att det funkar”.

Trots forskning väljer polisen att övervaka göteborgaren. Orsaken till utmaningarna börjar långt innan brotten begås men man väljer att slå upp kameror! Som att kasta ibuprofen på en cancersjuk. Straffen är dessutom för milda för den nya mängd brott göteborgaren upplever.

Men vi skall icke behöva övervakas! Kamerorna ska tas ned igen, efter 90 dagar, när sitter de permanent?

Snälla granskande GP; för statistik på antal brott, före, under, efter! Rent mjöl? Hmpf! Den som ger upp grundläggande frihet för upplevd trygghet, förtjänar ingetdera! Jag har oerhörd respekt för polisen och ert jobb, men detta, det får mig att gråta.

Marcus Perfjell