Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Dokumentären om komikern Soran Ismail har väckt stor uppmärksamhet.  Bild: Yvonne Åsell/SvD/TT
Dokumentären om komikern Soran Ismail har väckt stor uppmärksamhet. Bild: Yvonne Åsell/SvD/TT

Ett pinsamt mänskligt misslyckande

Det är hyperpippandet i tron att det befäster stjärnstatus som jag tycker är så fruktansvärt tragiskt, skriver Magnus Berg.

Det här är en insändare. Åsikter och idéer som framförs är skribentens egna. Vill du svara eller har du synpunkter på insändaren? Använd kommenteringsfunktionen under insändaren. Vill du skriva en egen insändare mejla till: [email protected]

Replik

10/4 Jag förstår inte hur SVT tänker

Naturligtvis hade teveprogrammen om Soran Ismail varit bättre om de kvinnor som anmält honom fått medverka och ge sin version. Men borde det inte ha sänts eftersom de saknar denna oerhört viktiga aspekt? Jag tycker inte det. Skälet är att de ger en unik inblick i ett psykologiskt skeppsbrott i en social miljö som är speciell men som trots det erbjuder vissa allmänna lärdomar.

Programmen tecknar bilden av ett komplett och ytterligt pinsamt mänskligt misslyckande. Att offentlig framgång göder narcissism tycker jag är begripligt, och även att narcissismen söker bekräftelse, också sexuell sådan. Men jag tror att de allra flesta är hyfsat medvetna om dessa processer och försöker, ofta av ren självrespekt, stå emot dem.

Men det tycks inte Soran Ismail ha gjort. Och ännu värre: han insåg aldrig att han borde ha gjort det. Och ännu ännu värre: han tycks fortfarande inte inse det.

Att så kritiklöst och motståndslöst låta sitt liv bli en orgie i urskillningslös sexuell bekräftelse, när berömmelsen ställt något i utsikt som på ytan liknar sådant, är inte ens juvenilt. Det är det nyfödda barnets primärnarcissism. Världen är bara till för mig, så majestätisk är jag.

Missförstå mig inte: folk ska få ägna sej åt vilket sex som helst hur ofta som helst, så länge alla inblandade är med på saken. Men det är det här hyperpippandet i tron att det befäster stjärnstatus som jag tycker är så fruktansvärt tragiskt.

Det och oförmågan att se vad man håller på med.

Magnus Berg

LÄS MER: Metoos backlash – så blev vittnen dömda förövare

LÄS MER: Jorun Collin: ”Vi var förberedda på kritiken”

LÄS MER: Det är pinsamt med Sorans godhetsposer, nu som då

LÄS MER: Alla dessa försvarstal är inte relevant journalistik