På ledarsidan i GP den 31/7 reflekteras det kring SOM-institutets senaste rapport om det utbredda "missnöjet" i Sverige och vilka frågor som tycks ligga väljarkåren varmast om hjärtat.
Man blir betänksam. Inte ett ord om vår ödesfråga klimatet, ökade klyftor i samhället, orättfärdiga vinster i välfärden och dess konsekvenser för viktiga samhällsfunktioner. På vissa håll hotet mot demokratin.
Är detta verkligen en rättvis bild? Opinionsmätningar har åtminstone tidigare visat att en majoritet av svenska väljare upplever vinstuttag i välfärden som stötande och anmärkningsvärda.
Även den mest inbitne marknadsliberal inser nog att för stora spänningar och ojämlikhet i längden blir farligt. Miljontals löntagare uppskattar troligen hyfsat trygga anställningsvillkor – och klimatförnekarna, ja, de kan med tanke på nyhetsrapporteringar under den sista tiden knappast blivit fler.
Så man kan undra över vad det uppmätta "missnöjet" egentligen handlar om, och vad som kommer att behövas för att skapa framtidstro, sammanhållning och ordning och reda på riktigt.
Inte lär det bara handla om brott och straff och migration och hårdare tag, om någon nu trodde det. Nej, det kommer förstås att krävas något helt annat: ett ledarskap med intresse och förståelse för helheten, med insikt om vad som verkligen har betydelse ur ett lite större och längre perspektiv. Man får verkligen hoppas att detta kommer att prägla valrörelsen, och förhoppningsvis valresultatet också för den delen, och ingenting annat.
KS
LÄS MER:Klimatet i skuggan av plånboksfrågor
LÄS MER:Tydliga sjukvårdslöften saknas i valet
LÄS MER:Trenden: Fler ångrar sin röst